Snabba vändningar...

Ibland måste jag inse att livet ser ut som det gör oavsett hur jag själv skulle vilja att det såg ut. Har saknat så mycket sen vi kom hem från grekland, har saknat min syster, hennes barn, min lägenhet, lilla kissen Mini som vi va tvugna att avliva, mitt LIV där nere som jag mår så bra av...en period i alla fall. 

Tyvärr så kan det gå över huvudet på mig när jag mår sådär fruktansvärt dåligt så att det känns som att mitt hjärta å min själ slits sönder i beståndsdelar. Jag kan inte tänka klart alls. I förrgår mådde jag så dåligt, kollade på biljetter ner igen, ville inte vara kvar alls, tänkte att skolan inte börjar förrän den 19:e i alla fall så vem bryr sig? Messade min syster å va fruktansvärt ledsen, skrev en hel del om hur jag vill att livet ska vara å dylikt. Morgonen efter fick jag ett svar av henne som fick mig att inse att jag tyvärr inte kan styra det som sker just nu, just NU ser livet ut på ett speciellt sätt, jag kan inte göra nåt annat än att leva det, utveckla det, göra nåt åt det negativa. Kan ju inte göra nåt annat egentligen? 

Det finns vissa människor som kommer in i ens liv av en orsak, ja jag tror på Karma... En av dessa människor, Mattiaz, klev in från ingenstans egentligen, å har fått en sån speciell plats hos mig. När jag mådde som sämst så ringde jag honom å spydde ur mig galla om att jag e så trött på allt i den här stan, osv osv. Svaret jag fick gjorde mig så OÄNDLIGT glad å lycklig! Nu har jag ett mål som jag förhoppningsvis kommer att nå, mycket praktiskt runt omkring som måste ombesörjas å det kommer INTE att bli en dans på rosor. Men jag vet att jag kommer lyckas! Äntligen...!! Klart att det finns vissa människor som kommer försöka sätta käppar i hjulet för mig, men det kommer aldrig att lyckas, inte den här gången...

Boom!!

Syskonkärlek...

Har verkligen haft en helt underbar semester i Grekland med min fina pojkvän å min son. Stephanie var redan där när vi kom så det blev lixom en liten familjesemester! HELT underbart var det! Mina 2 bästa veckor jag haft på väldigt länge måste jag erkänna... Tyvärr så e det ju så att veckor går, så även dessa... Smärtan som finns i mitt hjärta efter detta farväl e obeskrivlig. Det var en fruktansvärt tragisk dag i förrgår, speciellt för oss, Björn, Oliver, Steffi å mig...hemsk dag...tårarna flödar fortfarande i omgångar, hjärtat brister när jag får upp bilder i huvudet av just den dagen. Det går inte att beskriva i ord hur ont jag har, man måste uppleva det för att ens komma i NÄRHETEN av att förstå...

Alla dessa farväl jag tagit av min syster, har på nåt sätt intalat mig att det blir lättare med åren? Eftersom vi gjort det så många gånger? Men det har bara blivit värre...det blir aldrig bättre... Blod e tjockare än vatten, å det blodsband jag å min syster har kommer ALDRIG att kunna brytas what so ever! Jag vet att många anser att man inte behöver sina nära å kära, utan att det räcker med sina nära vänner. Jo, absolut, håller med om att man ska ha sina vänner intill sig, speciellt de som står en närmast intill hjärtat, men en sån kärlek som jag har för min syster kan INGET slå! Syskonkärlek utan dess like, en styrka som finns även när vi inte e tillsammans. 

 

Men utöver farvälet så har vi haft det helt underbart! Sol, bad, utgång på kvällarna, Oliver har mått så bra där nere, han ville inte åka hem alls...vem ville det? Lämna Paradiset? Tur att det finns kvar nästa år, för då jäklar planerar vi att stanna 1 månad, MINST!

LTE BLANDADE FOTON

Doften av sommar...

Asså funderar på varför det ALLTID e stressigt som fasen innan man ska resa nånstans? Gick å la mig vid 03:30 igår, medvetet ska tilläggas, enbart för att gå upp tidigt idag å va trött så att jag åtminstone kan få ett PAR timmars sömn inatt innan uppgången kl 02:50. Har ta mig fan hållt igång HEEELA dan!! Mellan 8:30 tills NU har jag inte suttit still en minut!

Åkte hem till mina föräldrars lägenhet för å kolla läget, vattna blommor å sen ta med mig en viktig grej som min kära far ville ha. Sist jag kollade så låg detta på en väldigt specifik plats....men inte nu! Letade som en blådåre å undrade i mitt stilla sinne om jag e senil eller dylikt. Ringde hela La Familgia i Grekland men inget svar, så jag sket i det å åkte hem till min finaste pojkvän å tvätt å allt.

Ja hur som haver, 2 gånger har jag varit där hittills å till slut fick jag i alla fall tag i det jag skulle, det var en viss MOR som tyckte att det skulle läggas nån annanstans. Tur att sån info når mig innan jag börjar leka Sherlock lixom... 

Packat lite, kollat checklist, inväntar katt/lägenhentsvakt, sen kommer Malin på besök, sen ska resten av skiten packas oxå... Men de e just inför resor jag stressar som en blådåre asså, knepigt, för jag menar jag vet ju för fasen va jag ska ha med mig? eller? Skit samma, det ska bli så SKÖNT att få lämna detta land i morgon kl 6 för att mötas av värme! Både vad gäller väder å människor. Det ska bli så kul att få introducera min Björn för dom han inte har träffat där nere, att få spendera en semester med dom jag älskar mest i hela världen...